Direktlänk till inlägg 6 december 2009
Vilken kväll det var i fredags. September startade kvällen på ett väldigt bra sett, den lilla donnan kan verkligen sjunga live, fast det visste jag i och för sig redan.
När hon gick av scenen var den en lång och seg väntan på killarna, nästan en timme. Kunde ju tyckas att September kunde ha spelat mer än sina korta 20 minuter. Men vänta fick vi. Och vilken väntan sen då. Vi fick iallafall tid till lite skvaller och så sneglade jag ner på tjejen nedanför (som hade likadan mobil som mig) och så lärde jag mig en ny funktion. Så här över 1 år sen senare. När killarna entrade scenen blev det ett skrik så högt som jag vet inte vad, kan slå vad om att det hördes enda ut. Öronproppar tack! Satt hela showen och bara väntade och väntade på Lager then life. Den kom precis så jag gissade på och hur bra var inte den dååååå. Jag dog. Elin fick höra någon minut också genom telefonen.
Som sista låt sjöng dom straight through my heart och det var väl den enda man hade hunnit lyssna mest på från nya plattan. Mitt lilla tonårshjärta kom fram mer och mer ju längre tiden gick. Det var ju ändå 10 år sen jag såg dom sist, om inte ännu längre sen. Jag kan nog tala för hela Hovet och inte bara för mig själv om jag skriver att dom var grymma. Såg i aftonbladet att den recensenten var en riktig bitterfi*ta som inte höll med alls. Sågade precis allt.
Hur som var det en magisk kväll och man fick för en stund trolla sig bort och känna sig som 10 år igen.
M A G I S K T!