Jag kan sitta och titta på det här klippet om och om igen, senast imorse. Varje gång ryser jag, från topp till tå och lika många gånger undrar jag vad som hände?

Vad hände med den kämparglöd som en gång fanns?

Jag sitter och åker 20 mil, tur och retur, för att få se fotboll och Hammarby. Det man bjuds på kan man knappt kalla för fotboll och det är absolut inte det Hammarby som jag har följt genom åren som spelar.

Efter igår vet jag inte om man ska skratta eller gråta. Förmodligen det sistnämnda. Jag har aldrig någonsin tidigare velat åka hem innan ens första halvlek spelats klart. Istället stod man snällt kvar och pinade sig igenom 90 minuter. 90 jävla pinsamma minuter rent ut sagt.

För att citera klacken "Vi vill se Hammarby"   

Ryser...

   Min fina lady har varit hemma i helgen.

Toppenhelg rakt igenom.

Kikade fotbollsmatch på Rosvalla, D spelade och det fick man ju inte missa. Lagade verkligen en asgod middag efter det och sen efter några tappra försök gjorde vi oss fina och gick ut en sväng.

Printscreeeena vafan och tjuvlarm på colakylen var nog det bästa. HA 

Ja alltså efter Amanda då förstås.

JAG GJORDE DET!!

Iofs var det 3 dagar sen, men det tog en vecka innan jag ens vågade.

Herregud va nervös man ska va för allt.

Och vad mycket dumheter man hittar på.

Men nu blir det varken fler hål eller fler tatueringar på ett bra tag, eller?!

Jag måste nog ha den snyggaste vännen ever.

Dessutom är hon den bästa i hela världen.

Hur lyckligt lottad får man va?!

 Bästabästavänvadskullejaggörautandig,duärbästbäst
bäst. ♥

ÄNTLIGEN!!

Inventering på jobbet i 2 dagar med start vid 07. Ser och tänker i siffror hela tiden. 1,2,3,4,5... post-it lapp på och till nästa rad.

Helt slut i skallen. Tur att jag fått va ledig idag och imorgon och ladda om batterierna.