Lite småkos måste jag säga.

Stod och lagade mat, pommes och farmors goda fläskfilé med champinjoner. Det började tjuta något så fruktansvärt från en klutt uppe i taket utifrån hallen. Tog ett block och började vifta då jag först trodde att brandvarnaren gått igång. Tyckte dock att det var lite konstigt med tanke på hur mycket mat vi lagat tidigare utan några som helst problem. Ringde Elin i panik och frågade om hon visste var det var. Vi konstaterade att det var brandlarmet för hela huset. Tittade utanför dörren och grannen var påväg ner. Tog mina mobiler, jackan och hoppade i mina fina gummistövlar. Går ut i trapphuset och möts av en massa människor som går neråt i samlad trupp. Jag följde efter. Hjärtat börjar banka. Typ i tvåhundraåttio. Det tycktes aldrig ta slut. Det blir många trappsteg när man bor på 10e våningen. Äntligen nere! Möttes av en folksamling, några försöker stänga av larmet. Jag placerar mig ute på gatan ifall det skulle vara på riktigt. Då kändes det väldigt dum att stå där inne och titta på. Ringer Elin igen, lite lugnare. Larmet stängs av och folk börjar åka upp till sina lägenheter igen. Jag hänger på. Kan det ha varit en busunge som tryckt på någon knapp mån tro? Fy skäms, ajabaja!

Självklart hade min mobil dött under natten och larmets lyckats stänga av sig så jag vaknade inte förrän 1 timme senare än beräknat. Alltså klockan 11. Jaja man kan ju hoppas att den timmen inte spelar någon roll sen ikväll när jag ska försöka somna tidigt. Kan inte bara klockan ticka lite snabbare så jag kan få se Paradise Norge nu nu nu. Jag är fast!!