Jag kan sitta och titta på det här klippet om och om igen, senast imorse. Varje gång ryser jag, från topp till tå och lika många gånger undrar jag vad som hände?

Vad hände med den kämparglöd som en gång fanns?

Jag sitter och åker 20 mil, tur och retur, för att få se fotboll och Hammarby. Det man bjuds på kan man knappt kalla för fotboll och det är absolut inte det Hammarby som jag har följt genom åren som spelar.

Efter igår vet jag inte om man ska skratta eller gråta. Förmodligen det sistnämnda. Jag har aldrig någonsin tidigare velat åka hem innan ens första halvlek spelats klart. Istället stod man snällt kvar och pinade sig igenom 90 minuter. 90 jävla pinsamma minuter rent ut sagt.

För att citera klacken "Vi vill se Hammarby"   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nytt helgtema på jobbet. Denna helg fick det blir Streetstyle. Väldigt färgglatt, men kanske också det roligaste temat vi har haft. Ledig helg blev till jobbhelg, men jag klagar absolut inte. Då kan jag med gott samvete åka neråt landet om en m...

Nu är den här lilla godbiten påväg hem till mig. Nagellack och bikinis är mina beroenden, helt klart.      ...

  Mamma och jag bakade kanske den godaste morotskakan idag. Satan så god den blev och på första försöket och allt. MUMS.       ...

Sitter i ett varsitt rum, 20 meter ifrån varandra och ingen orkar riktigt ta tag i saken. Haha       ...

Hade en liten intern tävling på jobbet om vem som sålde flest alla hjärtans dag halsband under en viss period och jag vann. Parfymen är en favorit sen långt tillbaka och nagellacket, ja det behöver vi ju inte prata om. Det vet ju redan alla vid det h...