Direktlänk till inlägg 4 maj 2010
Den här dagen för 3 år sen vill jag aldrig uppleva igen. Önskar att ingen ska få uppleva en sån dag. Det kan nog ha varit den värsta dagen i hela mitt liv, utan att ens överdriva. Från att ha varit en lycklig tjej, ett fåtal dagar kvar till studenten, förväntansfull för vad som komma skall, till att hela världen rasar samman, mitt framför fötterna på en. Minns samtalet från pappa, vilken dag det var och till och med vad klockan var. Det var som att allt stannade upp och stod stilla. Det var som att jag hamnade i chock, för någonstans långt där borta hörde jag orden i telefonen som jag absolut inte ville höra. Det var svårt att förstå, har nog fortfarande inte förstått. En väldigt betydelsefull person rycktes ifrån mig, på tok för tidigt. Livet är verkligen inte rättvist. Det går inte en enda dag utan att jag tänker på henne. Varför just min faster? Min Wawa.